ehh, detta kanske blir ett väldigt långt inlägg. men det är riktat till, en person, jag tror han nog vet vem han är. nämner inga namn!

du kanske , eller jag vet att du tycker, att jag är töntig nu. 

men jag skiter i det. för jag måste säga det! 

för någon vecka sen, nästan exakt, så var allt underbart. jag hade äntligen börjat tro på det igen. jag kom ihåg hur det kändes, hur det känns på riktigt.. just pga dig. det kanske inte var tänkt att det skulle vara så. men det kändes så rätt. jag ångrar verkligen ingenting! men jag vet att du gör det.

jag fattar bara inte hur jag inte kan släppa taget? jag borde göra det. men det är svårt. det är dig, dig jag vill ha! ingen annan. men det är som om, jag är gjord för det här! jag är gjord för det. 

varje morgon vaknar jag , och jag hoppas, jag hoppas på att träffa dig. men den här veckan har bevisat allt. det var inte meningen. jag ska vara glad, för din skull. men jag kan inte sluta tänka på det.. den känslan jag får när jag tänker på dig. det är så jävla underbart. ta inte åt dig något av det här, om du läser ! för det är inte meningen att du ska göra det. det är mitt egna fel.

jag vet att jag ska sluta med att tänka på dig, sitta och drömma mig bort.. där det allt var så enkelt. men det är inte enkelt. jag tvingar mig själv att inte tänka. men det går inte. att det kunde kännas såhär, för mig, åh, det går inte att beskriva. jag vet att du inte tkr samma sak! okej. jag bryr mig inte. för antingen gillar du mig, eller inte! nu är det inte. och då får jag ta och acceptera det. det tar bara lite tid.. förlåt. men jag kan inte bestämma över det här. jag älskar dig

som jag får acceptera att du inte gillar mig. får du acceptera att jag älskar dig. men jag trodde faktiskt på oss. förlåt, om du inte har menat att jag ska känna så. förlåt. jag älskar dig